Livet me LinA

det här med vänner kan vara knepigt i bland... speciellt om man står nära varandra men man har inga gemensamma umgängen... vissa männskor blir galna och fulla med känslor på våren, så blir jag på hösten... man känner allt på en gång.. men e glad, lycklig, ledsen, you name it... riktigt dramatisk:P... men va fan! 

i och med att man inte har samma umgängskretsar längre pga av olika anledningar så blir det inte till att man träffas så mycket... vilket gör att man i sin hand kan glida ifrån varandra, i bland i perioder och ibland helt och hållet.. hur som helst så är det en mycket jobbig sak... tur att denna känsla vägs upp av ett en annan person just nu gör en mycket lycklig! 

och jag hatar när det händer (de e tur att de inte händer så ofta) att man är den ända som inte var där, för att man inte fick en inbjudan... de ända man får tänka är vella att det händer alla nångång och att man ändå är här... men pissigt är det.. och jag är hemskt ledsen om jag har gjort det nångång... försöker alltid undvika det med det enkla knepet att bjuda alla... 

men nu är de höst och jag har en mycket härlig känsla i kroppen (mycket pga du)... de är söndags kväll, mysigt höst rugg väder och jag sitter och lyssnar på Freddie Wadling... han kanske inte är en av de vackraste människorna, men gud, det väger hans röst upp 100 ggr om... 

                                    *flow my ashes... slowly...*